Alla växter kräver ljus, och om de inte får det i de mängder som de behöver förvränger detta deras tillväxt i en process som kallas etiolation. I huvudsak avleder etiolerade växter all sin energi till att växa sig längre i ett desperat försök att nå en position där de kan möta sina ljusbehov. Många andra tillväxtfaktorer skadas av detta, och så ljusberövade växter kan bli svaga och förvrängda tills de nästan är oigenkännliga. Otillräckligt ljus namnsymptom är vanligast hos krukväxter, men utomhusexemplar kan också påverkas.

Även om symtomen kommer att variera i olika växter, är de allmänna symtomen på otillräckligt ljus lätta att upptäcka.

Växter behöver solljus i varierande mängd för fotosyntes -- en process som producerar energi för tillväxt och frukt- och blomproduktion. Otillräckligt ljus får en växt att avleda all energi till uppåtgående (apikal) tillväxt för att hitta bättre ljus. Växthormoner som kallas auxiner transporteras från den aktivt växande spetsen av växten nedåt för att undertrycka lateral tillväxt. Ett fall i cellulärt pH utlöser expansiner, icke-enzymatiska cellväggsproteiner, för att lossa cellväggarna och låta dem förlängas. Denna förlängning resulterar i onormal förlängning av stjälkar, särskilt internoder, eller växt-"längdighet" som observeras i etolierade växter.

Oavsett vilken typ av växt eller var den odlas kommer den någon gång att börja få ett åldrad gul och torr . Detta är en naturlig, oundviklig process som händer när växten har genomfört alla steg i sitt liv. Ettåriga växter går igenom denna process i slutet av en enda växtsäsong. Fleråriga växter lever i flera år, om inte tiotals eller hundratals år, men kommer ändå i slutändan att uppvisa dessa symtom.

När växter har gått igenom sina naturliga utvecklingsstadier och närmar sig slutet av sin livscykel, börjar de visa tecken på nedgång. Bladen börjar gulna och sjunka och med tiden blir de pappersbruna och torra. När den är helt torr börjar löven falla från plantan tills hela plantan har torkat ut.

I slutet av sin livstid ökar genetisk kodning inom växten produktionen av eten, ett fytohormon som kontrollerar åldrande eller naturligt åldrande och död. Celldelningen upphör och växten börjar katabolisera resurser för att användas i andra delar av växten. När detta händer börjar vävnaderna gulna och torka tills hela växten är uttorkad och försvinner.

Undervattning namnväxter är ett av de snabbaste sätten att döda dem. Detta är något som de flesta trädgårdsmästare är väl medvetna om. Tyvärr kan det vara svårt att veta exakt hur mycket vatten en växt behöver, särskilt med tanke på att undervatten och övervattning ger liknande symptom hos växter. Därför är det viktigt att vara vaksam och uppmärksam på varje växts individuella behov.

Som nämnts tidigare visar övervattning och undervattning liknande symptom hos växter. Dessa symtom inkluderar dålig tillväxt, vissnade löv, avlövning och bruna bladspetsar eller kanter. I slutändan kan både undervattning och övervattning leda till att en växt dör. Det enklaste sättet att avgöra om en växt har för mycket vatten eller för lite är att titta på bladen. Om det undervattning är boven, kommer bladen att se bruna och krispiga ut, medan om det övervattnas kommer de att se gula eller en ljusgrön färg ut. När det här problemet börjar kan det inte finnas några märkbara symtom alls, särskilt i tåliga eller torktoleranta växter. Men de kommer att börja vissna när de börjar lida av vattenbrist. Kanterna på växtens blad blir bruna eller krullade. Jord som drar sig bort från kanterna på planteringskärlet är ett tecken på ett tecken, eller en krispig, spröd stjälk. Långvarigt undervattning kan göra att en växts tillväxt blir hämmad. Bladen kan falla och växten kan också vara mer mottaglig för skadedjursangrepp.

Undervattning orsakas helt enkelt av att växterna inte vattnas tillräckligt ofta eller tillräckligt djupt. Det finns en ökad risk för undervattning om någon av dessa situationer gäller: