Blommor som vissnar uppstår när blommor blir svaga, hängande, vissnade eller bleknade tills de inte kan återupplivas. Under vissnandet börjar de skrynkla sig och krympa tills blomman blir helt torr eller död. Alla blommor, oavsett växttyp eller klimat de odlas i, är mottagliga för att vissna. Det är ett världsomspännande problem för krukväxter, örter, blommande prydnadsväxter, träd, buskar, trädgårdsgrönsaker och matgrödor. Till skillnad från vissning -- som vissnande ofta förväxlas med -- kan vissnande orsakas av olika saker och beror ofta på mer än brist på vatten. Vissning kan vara dödlig i svåra fall.

Blommor som vissnar går från mycket milda fall till svåra händelser som dödar blomman. Svårighetsgraden av symtomen är relaterad till orsaken och hur länge tillståndet tillåts fortskrida innan åtgärder vidtas.

De främsta orsakerna till det blommor som vissnar inkluderar naturlig åldersutveckling, brist på vatten, näringsbrister och bakteriella eller svampsjukdomar. Det är viktigt att fastställa den bakomliggande orsaken när blommor som vissnar uppmärksammas. Detta kommer att vägleda det bästa tillvägagångssättet, om behandling är möjlig. Kontrollera jorden för fukt och undersök sedan noga hela växten för tecken på näringsbrist. Om ingen av dessa verkar vara orsaken, klipp upp stjälken under en blomma. Om ett tvärsnitt avslöjar bruna eller rostfärgade fläckar är det säkert att anta att detta är en bakteriell eller svampinfektion. Om blomman närmar sig slutet av sin normala livslängd, ökar genetisk kodning i växten produktionen av eten, ett fytohormon som kontrollerar åldrandet, eller cellernas åldrande och död. Celldelningen upphör och växten börjar bryta ner resurser i blomman för att användas i andra delar av växten. I alla andra fall inträffar ett blommor som vissnar när växten förseglar stjälken som en försvarsmekanism, vilket stoppar transporten i kärlsystemet. Detta förhindrar ytterligare vattenförlust genom blommorna men hindrar också bakterier och svampar från att flytta till friska delar av växten. När vatten- och näringstransporten upphör, börjar blomman vissna och slutligen dö.

Oavsett vilken typ av växt eller var den odlas kommer den någon gång att börja få ett åldrad gul och torr . Detta är en naturlig, oundviklig process som händer när växten har genomfört alla steg i sitt liv. Ettåriga växter går igenom denna process i slutet av en enda växtsäsong. Fleråriga växter lever i flera år, om inte tiotals eller hundratals år, men kommer ändå i slutändan att uppvisa dessa symtom.

När växter har gått igenom sina naturliga utvecklingsstadier och närmar sig slutet av sin livscykel, börjar de visa tecken på nedgång. Bladen börjar gulna och sjunka och med tiden blir de pappersbruna och torra. När den är helt torr börjar löven falla från plantan tills hela plantan har torkat ut.

I slutet av sin livstid ökar genetisk kodning inom växten produktionen av eten, ett fytohormon som kontrollerar åldrande eller naturligt åldrande och död. Celldelningen upphör och växten börjar katabolisera resurser för att användas i andra delar av växten. När detta händer börjar vävnaderna gulna och torka tills hela växten är uttorkad och försvinner.

Bladlöss , även känt som växtlöss, kan förekomma på nästan vilken trädgårdsväxt som helst. Dessa skadedjur är droppformade, mjuka och 3 mm eller mindre i storlek. Bladlöss kan förekomma under alla årstider, men de förökar sig snabbare i varmare väder. Därför kommer angrepp sannolikt att bli allvarliga från sen vår till tidig höst. Dessa skadedjur livnär sig på växter inklusive träd, buskar, grönsaker och blommor. Medan bladlöss livnär sig på en mängd olika växter, är små växter mest mottagliga för extrema skador. Bladlöss är mer benägna att förekomma på växter som är ohälsosamma på grund av otillräckligt ljus, näringsämnen eller vattenproblem, växter som har blivit överdrivet befruktade med kväve och de som är i chock från beskärning eller omplantering. Bladlöss är lätta att kontrollera om de fångas tidigt. Om de inte behandlas tidigt kan populationer snabbt växa och orsaka stora skador. I svåra fall kan hela växter dö.

Bladlöss ses ofta innan de har haft en chans att göra mycket skada. Dessa insekter kan hittas i klasar under bladen eller på stjälkar. De kan vara gröna, bruna, vita, gula eller vita. Bladlöss utsöndrar ett sockerhaltigt ämne på växter som kallas "honungsdagg". Även om det inte är skadligt för växten, kan det vara ett tecken på att dessa skadedjur är närvarande, och om det lämnas kvar på växten kan det få en svart svamp känd som sotmögel att få fäste. Bladlöss namnskador visas som många små prickar som kallas stippling. Om skadedjuren inte tas bort kan bladen gulna eller dö. Blad och stjälkar kan också bli vridna. Ett stort antal myror i området kan också tyda på ett bladlöss namnproblem. Myror tar hand om bladlöss för att äta honungsdaggen som de utsöndrar.

Bladlöss kan kontrolleras med fysikaliska, biologiska och kemiska metoder. För mindre allvarliga fall:

För allvarliga fall:

Omgivande växter bör också behandlas för att helt kontrollera problemet.

Frukt som vissnar är vanligt på många trädfrukter, inklusive äpplen, päron, persikor, körsbär och plommon, samt fruktbärande buskar. Det orsakas av en svamppatogen och kommer att resultera i skrynklig och uttorkad frukt.

Här är de vanligaste symtomen i den ordning de sannolikt uppstår.

Visnningen orsakas av en av två svamppatogener, en som kallas Monilina laxa och den andra kallas M. fructigen . Sporerna övervintrar på infekterat växtmaterial och sprids sedan följande vår med vind, regn eller djurvektorer. Problemet börjar bli märkbart i mitten av våren, men kommer att öka i svårighetsgrad när sommaren fortskrider och svampen växer. Om den inte åtgärdas kommer sjukdomen att intensifieras och spridas till andra växter i närheten.